Stora bubblor.

Material:

Två tunna träpinnar

krokar

två ringar

metallbricka

2 bitar av bommulssladd

 Ord kan såra en människas själ.
Ord kan glädja ens sinne.
Ord kan göra en människa väl,
men sätta sår i ens minne.
Välj dina ord när du säger dom,

så att du ingen sårar.
Ditt ord kan du aldrig ta igen,

men lämna miljoner av tårar...

Nåt att tänka på för mig, för jag har en förmåga

att prata först och tänka sen.

Bör kasta om dom.

Mattesaga för de mindre barnen.

Det var två krokodiler och fem diamanter.

Den ena krokodilen tog två diamanter

och den andra krokodilen tog också två diamanter.

Hur många diamnter fanns kvar.

Svar:

1 diamant.

Utvecklingskriser.

Barnens utvecklingskriser.

Barn utvecklas och förändras hela tiden och i olika takt.

Man brukar dock tala om fyra olika utvecklingskriser

hos barn som generellt sätt infaller vid 2 år, 6 år, 9 år och i tonåren.

 En del barn passerar nästan obemärkt igenom dessa utvecklingskriser

medan andra dröjer kvar i dem.

2-års krisen.

2-årskrisen eller trotsåldern,

som det också brukar kallas börjar i regel vid 1 ½ år

och brukar hålla på upp till 3 års ålder.

Trotsåldern inträffar som oftast tidigare hos flickorna än hos pojkarna.

Krisen handlar om tillit och misstro.

Ett barn i trotsåldern får återkommande raseriutbrott

och pendlar ofta mellan olika sinnesstämningar.

Barnet känner en djup otillfredsställelse och oförmåga

att bemästra sin egen tillvaro.

Barnet upptäcker en värld som det plötsligt inte kan förstå.

Barnet upplever att något måste göras, men vet inte vad.

Han eller hon får ingen ro med sig själv.

Det är viktigt att omgivningen har tålamod,

visar hög tolerans samt har fasta rutiner som barnet kan hålla sig till.

Allt detta skapar trygghet och hjälper på så sätt barnet

igenom sin utvecklingskris.

Att bemöta barnets trots med ilska skapar ytterligare otrygghet

och hjälper inte barnet att bemästra sin kaotiska tillvaro.

Desto lugnare, säkrare och stabilare tillvaron är kring barnet i trotsåldern,

desto smidigare kommer trotsbarnets utvecklingsfas att gå.

6-års krisen.

Denna utvecklingskris brukar börja vid 5-6 års åldern.

Krisen handlar om självförtroende och skuld.

Sexåringen har utvecklats fysiskt mycket snabbt och behärskar

inte sin långa och gängliga kropp.

Barnet hänger inte med motoriskt i den snabba utvecklingen

vilket resulterar i att barnet snubblar och stöter ofta emot saker.

Sexåringen är full av misstro, både mot sig själv och sin omgivning.

Barnet känner sig inte omtyckt och söker desperat gemenskap

och bekräftelse från både kompisar och föräldrar.

Sexåringens ständiga jakt på bekräftelse som han eller hon

ändå inte tror på gör att sexåringen kan upplevas som väldigt krävande.

Barnet ändrar sig från den ena stunden till den andra

och ingenting är bra nog.

Barnet pendlar också hela tiden mellan att vilja vara stor och liten.

Allt handlar om att sexåringen tvivlar starkt på sin egen kapacitet.

Utvecklingen banar vägen mot en mer självständig individ.

Gentemot sexåringen är det viktigt att visa närhet och uppskattning.

Det är viktigt att intala barnet att det duger som det är.

Barnet behöver mycket beröm och ömhet.

Det är också bra att hålla sig till fasta rutiner som skapar trygghet i

en annars kaotisk värld.

9-års krisen.

Denna kris brukar infinna sig då barnet är mellan 7-12 års ålder.

Detta är förstadiet till puberteten.

Utvecklingskrisen handlar om krav och kompisar.

Nioåringen upplevs ofta som strullig,

orolig och slarvig med ett otydligt språk.

Nioåringen är en sökare och grubblare och upplevs ofta som lite dyster.

Barnet söker sig själv, sina kompisar,

livets mening och en uthärdlig tillvaro.

Missmodet och oron dämpar barnets alerta iver

och entusiasmen grumlas av verkliga och inbillade besvikelser.

Under den här perioden är det livsviktigt att ha kompisar och passa in.

Barnet behöver återigen mycket närhet och ömhet

under denna utvecklingsperiod.

Det är viktigt att ge barnet tid och lyssna på vad det har att säga.

Nioåringen är inte svår att ha att göra med om man bara kan

få honom eller henne att förstå att man verkligen vill bara vara en vän.

Att göra roliga saker med barnet kan vara upplyftande

för alla i denna något svåra och dystra utvecklingsperiod.

Tonårskrisen.

Tonårskrisen brukar inträda från 13 år och uppåt

och det varierar väldigt mycket mellan olika barn när krisen inträder.

Denna kris handlar om identitet.

Tonåringen måste ta reda på vem han eller hon är för

att kunna hitta sin egen identitet.

Tonåringen antar olika personligheter för att se vilken som passar bäst.

Han eller hon revolterar mot den vuxnas krav

och accepterar inte att bli styrd.

Tonåringen är en tänkare och grubblare och kan tyckas trivas

i sin egen ensamhet.

Tonåringen förbereder sig på att lämna ”flocken” och bli sin egen.

Kompisar, lärare och andra vuxna individer

har stort inflytande på tonåringen.

Precis som vid de andra utvecklingsfaserna är det viktigt

att visa tonåringen närhet, omtanke och uppskattning.

Under denna period är det bra att finnas till hands

för sitt barn eller barnbarn och våga lyssna samt visa tålamod.

En mor- eller farförälder spelar en viktig roll då tonåringen inte

sällan hamnar på kollisionskurs med föräldrarna.

Det är viktigt att komma ihåg att denna period går över.