De tre små grisarna.
En gång i tiden fanns det tre små grisar,

som hette Peter, Patty och Penny,

som lämnade sin mamma och pappa för att se världen.

Hela sommaren, strövade de genom skog och mark,

spela spel och ha roligt.

Ingen var lyckligare än de tre små grisarna,

och de lätt blev vän med alla de träffade.

Var de än gick, fick de ett varmt välkomnande

och behövde aldrig oroa sig för var de skulle sova.

Men när sommaren gick mot sitt slut insåg de att folk

hade börjat förbereda sina hem för vintern.

De tre små grisarna beslutade att även de behövde

ett eget hem för att hålla dem säkra och varma över vintern.

Peter, den första lilla grisen, var den äldsta av de tre.

Han beslöt att bygga en koja av halm.

"Det tar bara en dag!

Då går jag ha kul och spelar, säger han entusiastiskt.

De andra höll inte med.

"Det är för bräckligt, sade de ogillande, men Peter vägrade lyssna.

Patty var den andra lilla grisen

(född 3 minuter efter Peter och 4 sekunder före Penny).

Hon beslutade att ett hus av halm skulle vara alltför kallt under vintern  

Så hon gick ut på jakt efter kvistar och trä för att bygga sitt hus.

"Klonk! Klonk! Klonk!"

Det tog henne två dagar att spika sitt hus av trä.

Patty slutade, såg på hennes hus och tänkte för sig själv,

"Ja ..., det är lite vingligt och kanske är det inte mitt allra bästa jobb ...

men det är tänkt att det ska vara varmt i vinter."

Penny tyckte inte att huset såg tillräckligt starkt ut

för att stå upp mot vind, regn eller snö.

Peter retade, Patty för att hon hade slösat bort en hel dag för

att söka efter trä när hon kunde ha haft roligt att spela med honom.

Patty vände och sa:

"Det tog bara en extra dag.

Nu kan jag gå och ha kul och spela."

Penny var den yngsta av de tre och den som minst tyckte om att spela.

Men hon mindes vad hennes mamma och pappa

hade lärt henne när hon växte upp.

Hennes pappa sa alltid till henne,

"Vi förväntar oss inte att du ska vara perfekt Penny."

Och hennes mamma sa alltid,

"Vi är alltid stolt över dig så länge du har gjort ditt bästa jobb."

Så Penny  suckade och tänkte:

"Det kommer att ta tid, tålamod och hårt arbete för att bygga en säker,

varm, komfortabelt hus.

Jag har aldrig gjort det förr och jag är lite nervös,

men jag ska göra mitt allra bästa jobb! "

Penny gick till biblioteket och tog fram några böcker om att bygga hus.

Hon tillbringade två hela dagar att läsa böckerna innan hon beslöt

att ett hus av tegel skulle vara det bästa valet.

Penny tillbringade ytterligare en hel dag att samla in förnödenheter.

En dag för att lägga grunden. En annan att hälla cement.

Ännu en att stapla tegel och ytterligare fyra att sätta på taket och måla.

Bara hon såg till att hon gjorde sitt bästa,

hon bestämde sig för att ta några dagar till att bygga

några mysiga trämöbler att sätta i sitt hus av tegel.

När hon var klar med sitt hus,

 hade två veckor gått och bladen utanför hade tagit på sina höstfärger.

Penny såg på sitt lilla hus med stolthet.

Visst, skorstenen var lite krokig och färgen hade droppat lite här och där,

men Penny visste att hon hade gjort sitt allra bästa jobb

och var ganska stolt över vad hon åstadkommit.

Peter, Patty och Penny spenderade nästa dag  för att spela.

De två äldre grisarna retade Penny för att hon hade slösat bort

hela hösten för att bygga hennes hus

(och Peter kunde inte låta bli att påpeka att även efter allt detta arbete,

hade Penny inte ens lyckats få i skorstenen rakt!)

Men Penny var nöjd med de val hon gjort när hon satt framför sin

 mysiga eldstad varje natt.

Peter var inte alls lika bekväm i sitt hus av halm.

Den kalla nattluften smög sig in snabbt.

Peter hade inte tagit sig tid att bygga en säng så han kröp in i

 hörnet på en kulle av det överblivna halmen.

När solen gick upp nästa morgon så  önskade Peter att han hade

tillbringat lite mer tid på sitt hus.

När han funderade vad han skulle göra för frukost

hörde Peter en knackning på dörren.

"Vem där?" Peter frågade ... Det var väldigt tidigt för en besökare.

Peter hade inte varit den enda som undrarde om frukost.

En stor, hungrig varg hade vandrat genom skogen.

Han hade inte ätit på ett tag och en trevlig ung gris

var precis den typ av frukost han var sugen på!

"Kom ut!" sa vargen, det vattnades i hans mun.

"Jag vill prata med dig!"

Peter kan ha varit lite lat, men han var inte dum.

"Jag stannar hellre där jag är, svarade han.

"Kom ut nu!" skrek vargen häftigt. 
 Nej, jag kommer inte ut, sa Peter.

”Då kommer jag att knuffa , puffa och blåsa på dit hus”

hotade vargen som blåste med all sin makt,

så det blev bara en hög av huset.

Peter sprang så fort han kunde till sin syster Patty hus.

Patty hade hört oväsen.

Hon sprang till dörren, råkade mosa en skalbagge som satt vid hennes säng.

Hon borstade tappert de två spindlarna som hade byggt nät innanför

dörrkarmen, på sin väg och drog upp dörren för sin bror.

Vargen sprang efter Peter och skrek

"Kom ut och lek med mig!"

precis som dörren slog igen i hans ansikte.

 Nej, vi stannar här, sa Patty.

”Vi vill inte leka”!

 ”Då ska jag knuffa,puffa och blåsa på ditt hus",

skrek vargen blåste med all sin makt.

Och trähuset knakade och gnisslade och föll sedan som ett korthus.

Peter och Patty sprang ut och var halvvägs till Pennys hus innan

den sista kvisten hade träffat marken.

Penny hörde dem, tog en sista titt på krokiga skorstenen,

korsade fingrarna och smällde igen dörren.

"Kom ut hit, nu!

Jag vill ha min frukost, brummade vargen,

som inte brydde sig om att låtsas längre.

 ”Nej, savarade Peter, Patty och Penny.

 ”Då ska jag knuffa, puffa och blåsa på ditt hus,

skrek vargen som blåste med all sin makt

Men ingenting hände.

Vargen drog ett ännu djupare andetag och blåste igen.

Och igen!

Men Pennys hus av tegel med den krokiga skorstenen

och droppande färgen var hennes allra bästa jobb

och det skulle inte falla ner oavsett hur mycket vargen blåste.

Efter alla hans knuffningar och pustande var vargen ännu hungrigare

än han hade varit till att börja med och han var inte på väg att ge upp.

Han klättrade försiktigt upp på en närliggande stege

och klättrade upp på taket.

Innan Peter, Patty och Penny visste vad som hände,

började vargen att glida ner i skorstenen!

"Usch!" ropade Peter.

"Vi är toast!" snyftade Patty.

"Bacon, faktiskt!" jämrade Penny.

Men långsamt insåg de tre små grisarna att vargen på något sätt

hade fastnat på vägen ner i skorstenen.

När Penny förstog vad som hänt, började hon att fnissa nervöst.

"Jag tror att han fastnade i krokiga delen av min skorsten!"

Peter nickade med misstro, hoppade upp och kastade lite ved på brasan.

Patty tog tag i tändstickor och startade en brand.

Det tog inte lång tid för de tre små grisarna att höra ångestfyllda vrål

av vargen när han klättrade tillbaka upp genom skorstenen.

Lågorna slickade hans håriga päls och svansen blev en brinnande fackla.

"Aldrig igen! Aldrig mer ska jag gå ner en skorsten, skrek han,

 när han försökte släcka elden i hans svans.

Sedan sprang han iväg så fort han kunde.

Samma dag, så lånde både Peter och Patty bibliotekets böcker

om hur man bygger ett tegelhus.

Penny gjorde sitt bästa för att ge dem lite instruktioner

och Peter visade sina systrar hur man målar utan att det droppar

(trots allt var han den äldsta av 3 hela minuter).

Vargen återvände en gång för att ströva omkring i grannskapet,

men när han fick syn på tre krokiga skorstenar,

mindes han den fruktansvärda smärtan av en bränd svans

och han lämnade staden för gott.

Nu är vi trygg och lycklig, sa Penny till sin bror och syster,

"Inga fler som arbetar för idag ...

Kom låt oss gå ut och leka!"

En grön treklöver,

i morgondaggen,

Så kom en till.
Och så var det två.

Två gröna treklövrar,

växande under ett träd;
Så kom en till.
Och så var det tre.

Tre gröna treklövrar,

genom stugan dörren;
Så kom en till.
Och så var det fyra.

Fyra gröna treklövrar,

nära en bikupa
Så kom en till.
och så var dom fem.

Fem små treklövrar,

ljusa och smaragdgrönt,
Tänk på all lycka

dessa treklövrar kommer att medföra.