Regnbågsfisken.

1. De andra fiskarna beundrade hans färgglada skalor

och kallade honom Regnbågsfisken.
"Kom igen, spela med oss, Regnbågsfisken!"

Men Regnbågsfisken var stolt och simmade förbi dem.

 2. En liten blå fisk simmade längs bakom honom.

”Regnbågsfisken, vänta på mig!

Kan du ge mig en av dina glittrande fjäll.

De är så vackra och du har fått så många!"

  "Ge dig en av mina fjäll? Vad tänker du på?",

Ropade Regnbågsfisken.

"Bort från mig!"
Chockad, blev den lilla blå fisken och simmade bort.

   3. Fortfarande uppspelt, berättade han för vännerna om det.

Från och med då ville ingen ha något mer att göra med Regnbågsfisken.
De vände sig bort när han simmade förbi dem.

  Vilken nytta har Regnbågsfisken, av sina vackra fjäll,

om han inte längre var beundrad av alla?
Nu var han den ensammaste fisk i hela havet!?

4. En dag pratade han ut sin sorg till sjöstjärna.

"Jag SOM är så vacker. Varför bryr sig ingen om mig?”

  "I en grotta bakom korallrevet bor den kloka bläckfisken.

Kanske kan han hjälpa dig", sa sjöstjärnan.

 Regnbågsfisken simmar in i grottan.

Det var mycket mörkt här inne.

Han kunde knappt se någonting.

5. Men plötsligt såg han två lysande ögon.

 "Jag har väntat dig, sade bläckfisken i en djup röst.

"Vågorna har berättat om dig för mig.

Lyssna på mitt råd.

Ge varje fisk en av dina glittrande fjäll.

Då kan kanske du inte är den vackraste fisken i havet,

men du kommer bli glad igen.."

 "Men ..." Regnbågsfisken började prata,

men bläckfisken hade redan försvunnit i ett mörkt moln av bläck.

 "Ge bort mina fjäll?

 Mina vackra glittrande fjäll?,

 tänkte Regnbågsfisken, förskräckt.
"Aldrig! Nej, Hur kan jag vara lycklig utan dem?"

6. Plötsligt kände han lätt beröring av en något.

Den lilla blå fisken var tillbaka!
”Regnbågsfisken, Snälla,, var inte arg.

Kan du ge mig en av dina glittrande fjäll?, en liten en."

Regnbågsfisken tvekade.
"En mycket, mycket litet fjäll, tänkte han.

Varför inte, jag kommer knappast sakna det."

  Regnbågsfisken drog försiktigt bort den allra minsta

av hans glittrande fjäll.

"Här, jag ger dig den här!

Men nu får du lämna mig i fred!"

  "Tack, tack så mycket!" bubblade den lilla blå fisken upphetsat.

"Du är snäll, Regnbågsfisken." ?

Regnbågsfisken kände sig ganska konstig.
Han såg den lilla blå fisken som simmade bort lycklig

genom vattnet med sin glittrande fjäll, vrida sig hit och dit.

  Den lilla blå fisken rusade genom vattnet med sitt glittrande fjäll.

Snart var Regnbågsfisken omgiven av andra fiskar.

Alla ville ha ett glittrande fjäll.

Regnbågsfisken delade ut sina fjäll och kände sig

gladare och gladare när han gjorde så.?

Slutligen så hade Regnbågsfisken bara ett glittrande fjäll kvar.

Han hade gett bort alla de andra!

Och han var glad, lyckligare än han någonsin hade varit!

  "Kom igen, Regnbågsfisken, kom och spela med oss!" ropade de andra.

"Jag kommer!" sade Regnbågsfisken och

simmade glatt med de andra fiskarna.

Fru Skrubb.

 
"Åh, härlig lera, sade kon,

och hon hoppade i den.

"Åh, härlig lera, sade grisen,

och han rullade i den.

"Åh, härlig lera, sade ankan,

och hon paddlade i den.

Då kom Fru Skrubb.

"Titta bara på dig!" skrek hon.

"I badet ni går."

I gick kon, tvätta, tvätta.

I gick grisen, tvätta, tvätta.

I gick ankan, tvätta, tvätta.

"Nu är det bättre, sade Fru Skrubb.

Borta gick kon.

Borta gick grisen.

Borta gick ankan.

Då när ingen såg så hoppade Fru Skrubb i leran och sa,

"Åh, vilken härlig lera".

Bilderna kommer härifrån.

Men jag hade ingen text och vet inte alls hur

denna saga är så jag gjorde en egen text

plus att sista bilden gjorde jag för att få ett roligt slut.