De vilda svanarna.

En gång i tiden, bodde en kung, som hade elva söner och en dotter som heter Elise.

Barnen älskade varandra väldigt mycket och var mycket nära.

De bodde i ett vackert slott,

men de spelade och studerade precis som barn från alla stora,

glada familjer. Tyvärr dog deras mor strax efter att sista lilla prinsen föddes.

 Allteftersom tiden gick, gick sorgen över för konungen över hustruns död.

Han mötte en vacker kvinna och blev kär.

Han bad henne att bli hans drottning,

 utan att veta att hon verkligen var en häxa.

"Jag kommer att få en fru,

 och mina barn kommer att få en mamma igen," tänkte han.

Men så fort hon satte sin fot i slottet,

hatade den nya drottningen barnen och beslöt att bli av med dem.

Drottningen började ljuga för att få kungen att gå emot sina barn.

Så, tidigt en morgon, samlade hon pojkbarnen längs slottsmuren.

"Gå!" sa hon bestämt. "

"Ni skall vandra i världen med bara era vingar som hjälp."

Och med en våg av sin kappa,

förvandla hon dem till vilda svanar - men eftersom de var prinsar

så hade varje en av dem en guldkrona på huvudet.

Den elaka drottningen berättade för kungen

att hon hade sett pojkbarnen fly från slottet.

"Låt dom otacksamma barnen gå", sade hon.

Sedan skickade hon Elise att leva med en bondefamilj,

hon berättar för kungen att hans dotter behövde vara med andra barn.

När Elise blev femton, beslöt kungen att skicka efter henne.

Drottningen låtsades att välkomna henne vänligt.

"Kom in min kära", sade hon.

"Du måste bli redo  för att möta din far."

Medan Elise kläddes av för ett bad,

använde drottningen sin magi för att kalla på sina tre stora paddor.

Hon plockade upp dem, en efter en,

och gav var och en kyss och ett kommando.

"Jag vill att du ska sitta på Elise huvud och göra henne dum.

Du skall ligga nära hennes hjärta och härda det,

och du ska hoppa på hennes panna och göra henne ful."

Sedan kastade hon paddorna i badet och snart blev vattnet sjukligt grönt.

Men Elise är oskuld och sötma bröt häxans förtrollning.

Paddorna förvandlades till röd vallmo, och vattnet blev klart som av kristall.

Drottningen blev rasande.  

Hon tog tag i flickan, gnuggade valnöt saft i hennes ansikte, och knöt knutar i håret.

När Elise framträdde inför kungen, var han chockad och arg.

"Detta barn är inte min dotter!" utropade han.

"Fader! Det är jag Elise!" ropade den stackars flickan.

"Ha! "Ha! En smutsig stackare som är ute efter ditt guld! "frustade drottningen.

"Ta bort henne!" sa kungen.

Stackars Elise kröp iväg in i skogen, förkrossade.

 Hon saknade sina bröder mer än någonsin och längtade att få höra av dem.

När hon satt vid en bäck,  för att tvätta sig i ansiktet och reda ut sitt hennes hår,

dök en gammal kvinna bakom henne.

"Har du någonsin sett elva pojkprinsar vandra omkring?"

 frågade Elise förhoppningsvis.

"Nej, kära barn, men jag har sett elva svanar

med små guldkronor på huvudet," sa den gamla kvinnan.

"De kommer ofta till vattnet i skymningen."

Hon pekade genom skogen till en stor sjö.

Elise sprang till stranden och väntade.

Vid solnedgången, hörde hon vingslag, och mycket riktigt,

ner från himlen kom elva vilda svanar bar kronor.

Först var Elise rädd och gömde sig bakom en sten.

En efter en, svepte svanarna ner till stranden.

När de landade, skakade de av sig sina fjädrar.

Titta fram från sitt gömställe,

blev Elise förvånad över att upptäcka att de var hennes bröder!

"Anton, Sebastian, det är jag, Elise!" utropade hon,

och springer in i deras armar.

Bröderna kunde knappt tro sina ögon och öron

när de samlades runt deras förlorade syster.

Vilket glatt återseende det blev!

Bröderna berättade för Elise hur den elaka häxan hade kastat en våg av förtrollning på dem,

och hon förklarade hur hon hade blivit förvisad från slottet.

"Vi är svanar på dagen, och bli människa vid solnedgången",

förklarar Anton, den äldsta brodern.

"Jag ska hitta ett sätt att bryta förtrollningen," Elise försäkrade dem.

Bröderna fann en stor bit tyg som Elise kunde ligga på.

Då, solen gick upp blev prinsarna till svanar igen,

så lyfte man försiktigt upp Elise och flög iväg.

Sebastian, den yngsta, tappade bär i sitt knä efter mat.

Vid solnedgången hade de nått en hemlig grotta i en avlägsen skog.

Den natten drömde Elise om en älva som flyger över henne på ett löv.

"Du kan bryta förtrollningen om du är beredd att lida", viskade älvan.

"Du måste samla brännässlor från en kyrkogård

och sticka elva skjortor från deras mjuka lin.

När du är klar med dem alla,

kasta dem över dina bröder och förtrollningen bryts.

Men se upp!

Tills du är klar ska du inte prata eller skratta ."

"Jag bryr mig inte!" ropade Elise i hennes dröm.

Gör något för att rädda mina bröder!"

När Elise vaknade var det morgon och hennes bröder hade gått.

På golvet bredvid henne låg en stor hög med vassa nässlor.

Hon satte igång på en gång.

Vid tiden bröderna återvände till grottan fann

de Elise sticka ett plagg.

Hennes händer var repad och hennes fingrar

var full av blåsor från linet.

"Vad gör du?" frågade Sebastian.

Men Elise kunde inget säga.

Tårarna steg i Sebastians ögon när han böjde sig fram

över sin syster för att titta på hennes arbete.

Tårarna spillts på hennes fingrar, och när blåsorna försvunnit.

Hon log mot honom tacksamt men vågade inte tala eller skratta.

Bröderna såg för en stund.

Det hela var så mystiskt att de började

 förstå att något slags magi var på gång.

Kanske Elise försökte rädda dem.

Tidigt nästa morgon, efter att bröderna hade flugit bort,

 klev Elise utanför grottan.

Jag tar mitt arbete och sitter vid den lummiga eken", tänkte hon.

"Ingen kommer se mig där."

Snart kom dock en grupp jägare fram till henne.

"Vem är du, flicka?" När hon inte svarade,

släpade de ner henne från trädet.

då ropade en röst och en ung kung kom ridande.

"Vad heter du?" frågade den unge kungen vänligt.

Hon skakade bara på huvudet och log.

"Hon ska följa med mig", sa kungen, till jägarna.

De återvände till sitt slott.

Kungen försökte prata med Elise på flera olika språk,

allt medan han tittar på henne när hon stickar.

 Även om hon ingenting sa, fångade hennes milda blick

och vackra ansikte kungens hjärta.

Elise bodde nu i lyx, men hon tillbringade

större delen med att sticka och var helt tyst.

Kungen satt ofta med henne, och fann lycka i hennes sällskap.

Till sist talade han till ärkebiskopen.

 "Jag älskar denna söta flicka och jag vill gifta mig med henne,

" meddelade han.

"Du vet ingenting om flickan, hon kan vara en häxa vi vet inget.

Mer än hennes märkliga stickning?"

Men kungen var bestämd.

Han talade till Elise, som tryckte hans hand kärleksfullt,

men ändå höll tyst. De gifte sig kort därefter.

Elise fortsatte sticka tills hon inte hade mer nässlor kvar.

Den kvällen gick hon att plocka nässlor från en kyrkogård.

En grupp häxor hade samlats där,

men Elise brydde sig bara om sin brors skjortor.

Under tiden sprang ärkebiskopen till kungen.

"Du bör kolla vad din fru gör!” varnade han.

Kungen följde honom, och till sin fasa fann han Elise hukande på marken,

medan tre hemska häxor kacklade över en närliggande grav.

"Jag kan inte tro det!" ropade de förkrossade konungen.

"Gör vad du måste."

Elise var anklagad för häxkraft.

Hustru, säg att du är oskyldig, jag ber dig", vädjade kungen.

Men Elise kunde bara titta på honom sorgset.

Nästa morgon fördes hon till torget för att brännas på bål.

Hon höll fortfarande på med stickningen,

 och bredvid henne låg en hög med tio skjortor.

Eftersom vagnen passerade genom folkmassan ropade ilskna mobben

 "Bränn häxan!"

Plötsligt blev himlen mörk av elva svanar svepte ner bredvid henne.

Snabbt kastade hon skjortor över dem.

Publiken flämtade eftersom de stora svanarna förvandlades till prinsar.

Sebastian, som fick den elfte skjortan med bara en ärm,

hade fortfarande en vinge.

 "Rädda mig!" Ropade Elise till sist.”

"Jag är oskyldig!"

Elise, omgiven av hennes bröder, gick upp till kungen.

Glädjetårar föll från hennes ögon när hon berättade historien om förtrollningen

som kastades av deras elaka styvmor,

hur hon hade hittat sina bröder och varför hon höll tyst

medan hon stickade deras skjortor.

Kungen grät avför glädje och tryckte sin fru ömt.  

"Min älskling, bara någon med din godhet skulle göra en sådan uppoffring."

Publiken jublade "Gud välsigne drottningen!"

Sedan märkte Elise, Sebastians vinge.

"Åh, din stackars arm!" ropade hon i nöd.

"Var inte ledsen", sa han och kramade henne.

"Jag kommer att bära min svanvinge med stolthet,

 som symbol för en systers osjälvisk kärlek."

Bilder finns, maila mig

mariaslekrum@live.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Jag får mycket frågor om jag kan skicka material till er. Det gjorde jag förut innan jag öppnade facebookgruppen mariaslekrum. Nu skickar jag inget material över mail utan man får gå in i gruppen och hämta.   Ni som inte har fb bl...

Hej på er alla!   Nu var det ett tag sen, varit väldigt mycket denna vår, så därför har det blivit lite på bloggen och i gruppen mariaslekrum. Men ska börja lite smått med att göra lite material och i sommar ska jag göra mer.   Det är mån...

          Vill man ha materialet så går man med i gruppen mariaslekrum på fb, där kan man ladda ner. Observera gäller allt material på bloggen. ...

                              Vill man ha materialet så går man med i gruppen mariaslekrum på fb, där kan man ladda ner. Observera gäller allt material på bloggen. ...

    Vill man ha materialet så går man med i gruppen mariaslekrum på fb, där kan man ladda ner. Observera gäller allt material på bloggen. ...