Alla inlägg under september 2011
Pennmakaren höll just på att färdigställa ytterligare en penna
och skulle precis lägga ner pennan i en låda,
när han plötsligt placerar den åt sidan.
“Det finns 5 saker du behöver veta innan jag skickar ut dig i världen”,
säger han till pennan.
Pennmakaren fortsatte sedan med orden,
“Kom alltid ihåg dessa ord och glöm dem aldrig,
så kommer du bli den bästa pennan du kan vara. ”
Ett: “Du kommer att kunna göra många bra saker,
men bara om du tillåter dig själv att hållas i någons hand.”
Två: “Du kommer att uppleva en smärtsam vässning från tid till tid,
men du behöver det för att bli en bättre penna. ”
Tre: “Du kommer att kunna korrigera eventuella misstag
som du kan komma att göra. “
Fyra: “Den viktigaste delen av dig kommer alltid att vara
vad som finns inuti dig. ”
Och fem: “På varje yta som du används på, måste du lämna dina spår.
Oavsett vilken situation du befinner dig i måste du fortsätta skriva”
Efter det placerade pennmakaren pennan i lådan,
och fortsatte med att tillverka nästa penna.
Pennmakarens lärjunge som stod vid sidan om och lyssnade
på sin lärare frågade,
“Det var vackra och visdomsfulla ord till en penna,
skulle du även kunna ge mig några goda råd.”
Pennmakaren svarade då, “Följ du också de råd som gavs till pennans,
så kommer du också kunna bli det bästa du kan vara.”
“Hur menar du, det funkar ju inte på för mig”, sade lärjungen.
Läraren svarade då,
Ett: “Du kommer att kunna göra många bra saker,
men bara om du tillåter dig själv att hållas i Guds hand.
Och tillåter andra människor att ta del av det goda du välsignats med. ”
Två: “Du kommer att uppleva en smärtsam vässning från tid till tid,
genom att gå igenom olika problem i livet,
men det behöver du för att bli en starkare person. ”
Tre: “Du kommer att kunna rätta till eventuella misstag som du kan göra.”
Fyra: “Den viktigaste delen av dig kommer alltid att vara
vad som finns på insidan”
Och fem: “På varje yta du passerar, måste du lämna dina spår.
Oavsett vilken situation du befinner dig i,
måste du fortsätta att göra dina arbetsuppgifter. “
Fästman och fästmö.
Snurran och bollen låg i en
låda tillsammans med andra leksaker,
och så sade snurran till bollen:
Skulle vi inte bli fästman och fästmö,
eftersom vi ändå ligger här
tillsammans i lådan?
Men bollen, som var sydd av mjukt getskinn
och var lika inbilsk som en fin fröken,
ville icke svara på någonting sådant.
Följande dag kom den lille gossen,
som ägde leksakerna;
han målade snurran med rött och gult
och slog ett mässingstift mitt i den;
det såg just ståtligt ut, då
snurran svängde omkring.
- Se på mig! sade den till bollen.
Vad säger ni nu?
Skulle vi inte bli fästman och fästmö?
Vi passa så bra för varandra: Ni hoppar och jag dansar!
Lyckligare än vi två skulle ingen kunna bli!
- Ja så, tror ni det? sade bollen.
Ni vet förmodligen inte,
att min far och mor har varit getskinnstofflor
och att jag har en kork i kroppen på mig?
- Ja, men jag är av mahognyträ, sade snurran;
och borgmästaren har själv svarvat mig,
han har sin egen svarstol,
och det var honom ett stort nöje.
- Ja, kan man lita på det? sade bollen.
-Måtte jag aldrig mer få smaka piskan,
om jag ljuger! sade snurran.
- Ni talar mycket vackert
för er själv! sade bollen; men jag kan likväl inte,
ty jag är så gott som till hälften förlovad,
med en svala; varje gång jag går till väders,
sticker den ut huvudet ur boet och säger:
Vill ni? vill ni? och nu har jag sagt inom mig,
och det är så gott som en halv förlovning;
men jag lovar er, att jag aldrig skall glömma er.
- Ja, det var också en tröst!
- Sade snurran, och så talade de icke mer med varandra.
Den följande dagen blev bollen framtagen;
snurran såg, hur den for högt upp i luften,
likt en fågel, så att man slutligen icke kunde se den.
För varje gång, kom den tillbaka igen,
men gjorde alltid ett högt hopp, när den vidrörde marken;
och detta kom sig antingen av längtan eller att den hade en kork i kroppen.
Den nionde gången kom bollen icke mera tillbaks;
och gossen letade och letade, men borta var den.
- Jag vet nog var den är! suckade snurran.
Den är, i svalboet och är gift med svalan.
Ju mera snurran tänkte på det,
desto mer betagen blev hon i bollen;
just därför att snurran ej kunde få bollen,
tilltog kärleken; att bollen hade tagit en annan,
det var just det som var så retsamt;
och snurran dansade runt omkring och snurrade,
men tänkte ständigt på bollen, som i tanken blev allt
vackrare och vackrare.
Sålunda gingo många år - och
så blev det en gammal kärlek.
Och snurran var icke längre ung.
Men så blev den en dag helt och hållet förgyld;
aldrig hade den sett så bra ut;
den var nu en guldsnurra och hoppade,
så att det surrade efter den.
Jo, se det var något - men plötsligt hoppade
den för högt och - borta var den!
Man letade och letade, till och med nere i källaren;
men den stod dock icke att finna.
Var, var den då?
Den hade hoppat ner i ett stuprör,
där det låg allt möjligt, grenar, sopor och grus,
som hade fallit ned ifrån takrännan.
- Jo, här ligger jag just snyggt!
Här kan förgyllningen snart försvinna,
och vad är det för patrask jag råkat i sällskap med?
Och så sneglade snurran på en lång gren,
som var allt för nära avplockad, och på ett
underligt rundt ting, som såg ut som ett gammalt äpple;
- men det var icke något äpple; utan en gammal boll,
som i många år hade legat uppe i takrännan
och som vattnet hade sipprat igenom.
Gudskelov
att det åtminstone kommer en av ens gelikar,
som man kan tala med! sade bollen och
betraktade den förgylda snurran.
Jag är egentligen av getskinn,
sydd av jungfruhänder och har en kork i kroppen,
men det skulle ingen kunna se på mig.
Jag var nära att gifta mig med en svala,
men så föll jag i takrännan, och där har jag legat i fem år
och druckit vatten.
Det är en lång tid, må ni tro, för en jungfru!
Men snurran sade icke något;
den tänkte på sin gamla käresta,
och ju mera den hörde, desto tydligare blev det för den,
att det var hon.
Då kom pigan och skulle vända om säden.
Hejsan, där är guldsnurran! sade hon.
Och snurran kom tillbaka
till rummet i stor aktning och ära,
men om bollen hörde man ingenting,
och snurran pratade aldrig mera om sin gamla kärlek.
Kärleken förgår, då kärestan legat fem år
i en takränna och druckit vatten;
ja, man känner alls icke igen henne,
när man träffar henne i stupröret.
Maila mig om ni vill ha materialet.
Tjena på er allihopa, hoppas ni har det bra i höststormar
och regn och gud vet allt som höster bär med sig.
Själv så tycker jag att denna höst har kommit alldeles för tidigt
och det har varit för lite soliga dagar mest bara regn.
Men hösten är lång så man får hoppas att det blir bättre än
det har varit hittills.
Nu till materialet.
Jag skulle vilja att ni gör en lista på material ni vill ha
och sen skickar ni den till mig.
För nu så skickar många ett mail på en gång jag har lagt ut något
och då bara med en grej. Så jag kan ha 15 mail från samma person
som vill ha ett material åt gången.
Jag föreslår att ni skickar en lista en gång i veckan på de material ni vill ha,
för jag hinner inte med att sitta och skicka varje kväll.
Utan nu blir det en kväll/dag i veckan som jag skickar iväg material.
Och det blir antingen lördag eller söndag.
Men ni som nu har skickat under den senaste 1.5 veckan kommer materialet under vecka 39. Ni är 60 st. olika personer just nu så jag har det jag gör,
men roligt är det också.
Men för att spara tid för mig så blir det från och med nästa vecka
en lista jag vill ha från er och jag skickar den under nästkommande helg till er.
Hoppas det är okej för alla.
Höstkramar från
Maria
Haren Harry.
Detta är Harry.
Han är en liten hare på ca 2 månader.
Han har kommit ifrån sin Mamma och sina syskon,
men det är inte så farligt, det skulle han ju göra iallafall ganska snart.
Han träffar sorken Åke i ett grönsaksland.
Åke tänkte lära Harry vad man skall äta och vad man ska passa sig för.
Ät bara grönsaker säger Åke!
Och passa dig för räven.
Räven? Säger Harry! Vad är det?
Räven är en farligt och listigt djur som äter harar och sorkar sa Åke.
Samtidigt kom Mickel räv gående i grönsakslandet.
Han fick syn på Åke och Harry och försökte fånga dom.
Åke upptäckte Mickel och jagade ner Harry i ett sork hål.
Men när Åke skulle komma ner själv upptäckte dom att han var för tjock.
Åke hade ätit för mycket när han visade Harry vad man skulle äta.
Harry tog tag i Åkes armar och drog och drog för att få ner Åke i hålet.
Och precis när Mickel kom fram kom Åke ner med ett stort plopp.
– Puh sa Åke.
Men nu gäller det att springa fort här ifrån.
Mickel kan börja gräva i öppningen. – Vart ska vi ta vägen?
Sa Harry som skakade av rädsla.
– Vi fortsätter i mina gångar så kan ha inte hitta oss sa Åke
och började springa i väg genom gångarna.
Harry kunde höra att Mickel började gräva och samtidigt ropa
in i hålet att dom skulle komma ut.
Men Åke fortsatte långt in i sina gångar.
Rätt som det var kom dom ut i solen och där kunde dom se
hur Mickel gick ifrån grönsakslandet med ett hängande huvud.
Tack! Sa Harry, Du räddade mitt liv!
Ingen orsak! Svarade Åke.
Men samtidigt tittade Harry åt andra hållet och såg en Söt Harflicka
sitta och gnaga på maskrosor.
– Vad är det där? Frågade Harry. Åke tittade och flinade.
– Det där är prickan gå fram och prata med henne!
Harry kunde inte låta bli, hon var ju så söt.
– Hej jag heter Harry! Sa Harry.
– Jag heter prickan! Sa prickan.
Vill du smaka.
Åke satt kvar och tittade på Harry och Prickan och sa för sig själv!
– Jaha dom blir ett fint par!
Hittade denna saga bland mina papper hemma är
och tyckte att den var så söt.
Vet inte vart den kommer ifrån.
Uppdaterad 11 09 27
Men nu vet jag vart den kom ifrån
min dotter och make hade suttit tillsammans och klurat
på denna saga till mig.
Visst är dom snäll och go.
Text av min dotter och make.
Bilder från Goggel.
Maila mig om ni vill ha materialet.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|