Vill man ha materialet så maila till

mariaslekrum@live.se

Av: Maria Ersson.     

Maila mig om ni vill ha materialet till,

mariaslekrum@live.se

Av: Maria Ersson.     

TAKK står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation.

Det innebär att man kompleterar det talande språket med teckenspråkets handrörelser för att förtydliga det man säger.

Man talar och tecknar samtidigt och för barnet som lyssnar blir tecken som strålkastare på de viktigaste orden.

För att barnet själv ska kunna prestera tal behöver det ha kontroll över läppar, tunga, stämband och lufttryck - samtidigt.

Handens rörelser däremot är lätta, både att göra och att se.

Händer och armar är de första kroppsdelar

 som små barn normalt får kontroll över.

Det går alltså att börja använda tecken mycket tidigt.

Tecken gör det enklare att uttrycka sig själv.

Tecken gör att barnet lär sig flera ord snabbare och att orden

 och kunskapen om språket "sitter kvar" bättre.

Inlärningsprocessen förenklas och förstärks av att både höra, se och känna orden.

Genom att teckna gör man det lättare för barnet att förstå, att bygga upp ordförrådet och framförallt att kommunicera.

Vilka har nytta av tecken?

Främst är det barn med språksvårigheter, utvecklingstörning, autism eller

 Cp-skada som använder TAKK.

På många förskolor används också TAKK för barn som har ett annat modersmål

 än svenska, som en genväg till det svenska språket.

På senare tid har det även blivit vanligt att tecken används till mycket små barn med normal språkutveckling som ett extra stöd för snabbare talutveckling.

För att förklara hur tecken fungerar för utvecklingen av tal

 kan man göra denna liknelse:

Ett barn kryper före det börjar att gå.

När barnet lär sig krypa skaffar det sig kunskap om hur kroppen fungerar

 och får koll på balansen.

Barnet övar och övar för att kunna förflytta sig dit det vill

 och lär sig så småningom att krypa i en hiskelig fart.

När barnet behärskar krypandet till fullo är det moget att börja gå.

Och när barnet behärskar att gå och springa, så slutar det att krypa.

Tecken fungerar som "krypträning" för tal och kommunikation.

För ett barn som har en försenad språkutveckling blir kommunikationen "stillasittande", eftersom talet dröjer.

Med tecken får barnet en chans att förstå och uttrycka sig mycket tidigare

 än det annars skulle kunna.

Om barnet inte börjar gå (prata) då?

Ja, då är det väl mycket bättre att vara en skicklig krypare än att bara sitta stilla?