En sensommardag är luften hö och klar, lite krispig. Inte kall, men frisk.

Det är hösten som stigit fram och säger "här är jag".

Men hösten har ingen brådska. Den låter det vara varmt några veckor till.

Så att ingen blir arg på den.

Den vet att tids nog blir det dags. Vad vi än tycker.

Snart syns de första gula löven på trädens yttersta grenar.

Träden byter färg. Allt det gröna blir ljusgult, mörkrött,

gulbrunt eller alldeles brandgult.

Allra tjusigast brukar lönnarna bli.

Det ser nästan ut som om de brinner. Då är det höst, på riktigt.

I hasselbacken sitter en ekorre. Vig som en akrobat rycker han

loss en nöt och gnager hål på det hårda skalet.

Men några nötter gömmer och sparar han.

Kan vara gott att ha under den kalla vintern.

Nere vid stenmuren växer några björnbärssnår.

De sista fjärilarna har ännu inte givit upp utan fladdrar runt bland de saftiga bären.

Uppe i eken samlar en färggrann nötskrika ekollon.

En älgko med sin fjolårskalv står och betar i strandskogen.

Lite här och var sticker svamparna upp sina olikfärgade hattar.

En röd och vitprickig flugsvamp lyser som en stoppsignal.

På hatten sitter en snigel och mumsar, trots att svampen är giftig. Sniglar har tåligare magar än vi.

Strax intill, i enebacken, växer gyllengula kantareller.

I skogen är tuvorna fulla av bär. Lingonriset är rödprickigt och blåbären har tappat smaken efter första frostnatten.

På marken har gräset tröttnat på att växa.

Bara mossan orkar sig upp ännu några veckor.

Hela naturen stannar upp. Det är snart dags att vila.

Höststormarna ruskar om i träden och löven sniglar ner till marken i färgsprakande högar.

Regnen kommer och går. Och dimman.

Marken är blöt och fuktig och daggmaskarna kryper upp ur sina gångar kippande efter luft.

I solskenet efter regnet glittrar spindelnätet som ett pärlhalsband, fullt av små små vattendroppar.

Snart kommer den första frosten. Då ger de sista blommorna upp och vissnar.

Uppe på himmelen ses en gåsplog. Högt däruppifrån hörs ett svagt kacklande,

som om gässen gnabbades om vems tur det är att leda vägen söderut.

Träden står halvnakna mot den grå hösthimmelen och stararna har samlas i långa rader på

telefontrådarna.

Och löven fortsätter att falla.

De dansar runt lite i luften, gör en kullerbytta innan de landar alldeles ljudlöst.

En näbbmus försöker förgäves få tag i en skalbagge, men den hinner in under en stubbe.

Missnöjd trippar näbbmusen vidare i det frostnupna gräset.

Så faller den första snön, fast den smälter nästan alltid bort meddetsamma.

Hösten ger sig inte riktigt ännu. Vintern får allt vänta ännu ett slag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Jag får mycket frågor om jag kan skicka material till er. Det gjorde jag förut innan jag öppnade facebookgruppen mariaslekrum. Nu skickar jag inget material över mail utan man får gå in i gruppen och hämta.   Ni som inte har fb bl...

Hej på er alla!   Nu var det ett tag sen, varit väldigt mycket denna vår, så därför har det blivit lite på bloggen och i gruppen mariaslekrum. Men ska börja lite smått med att göra lite material och i sommar ska jag göra mer.   Det är mån...

          Vill man ha materialet så går man med i gruppen mariaslekrum på fb, där kan man ladda ner. Observera gäller allt material på bloggen. ...

                              Vill man ha materialet så går man med i gruppen mariaslekrum på fb, där kan man ladda ner. Observera gäller allt material på bloggen. ...

    Vill man ha materialet så går man med i gruppen mariaslekrum på fb, där kan man ladda ner. Observera gäller allt material på bloggen. ...