Det var det fräckaste.
Om den lilla mullvaden som ville veta vem som hade gjort det.
1. Alltihop började en dag när mullvaden stack upp huvudet
ur sin håla för att se om solen hunnit upp.
Något brunt och avlångt kom nerdimpande
och landade rakt i huvudet på honom.
2. Det var det fräckaste morrade mullvaden.
Vem var det?
Och rakt i huvudet på mig.
3. Han frågade duvan som just flög förbi:
Är det du som har gjort det här?
Nej! sa duvan hur kan du tro det?
Jag gör så här:
Och slask landade en vit lös klick på marken.
Då såg ju mullvaden att det inte var duvan.
4. Är det du som har gjort det här?
frågade mullvaden hästen som betade på ängen.
Nej! Hur kan du tro det?
Jag gör så här:
Och duns dråsade fem stora bajsbollar ner på marken.
5. Då gick mullvaden till haren.
Är det du som gjort det här? frågade han.
Nej! sa haren jag gör så här:
Då såg mullvaden massa små hårda kulor som landade på marken.
6. Strax intill stod geten och drömde.
Är det du som gjort det här? frågade mullvaden.
Nej! sa geten hur kan du tro det.
Jag gör så här:
En massa runda kluttar damp ner på gräset.
7. I hagen stod kon och idisslade.
Är det du som gjort det här? frågade mullvaden.
Åh nej du! Det där lilla.
Jag gör så här:
En stor brun komocka landade på marken,
då såg mullvaden att det inte kunde vara kon.
8. Då gick han för att fråga grisen.
Är det du som gjort detta?
Nej! Sa grisen jag gör så här:
Och sprutt låg det en stor hög på gräset.
Usch vad det luktade…
9. Då gick mullvaden till flugorna för de
måste väl ändå veta vem som hade gjort det.
Flugorna slog sig ner på mullvadens huvud,
hm surrade de. Det måste vara en hund.
10. En hund tänkte mullvaden och då visste
han vem som hade gjort det.
Raskt ilade mullvaden upp på hundkojans tak.
Och prutt så landade en liten svart plupp mitt i huvudet på hunden.
Glad och nöjd fortsatte mullvaden med sitt.