Alla inlägg den 14 mars 2009
Läsglädje för barn som inte har/och har kommunikationssvårigheter.
De flesta föräldrar läser berättelser för sina barn.
Att läsa tillsammans borde vara ett nöje.
Men ibland kan barn "stänga av" när någon läser för dem,
eller när de ser på TV - för det förväntas inte att
de ska göra någonting.
Kanske barn med
kommunikationssvårigheter - och deras föräldrar - skulle
kunna få ut mer av att läsa böcker tillsammans?
Hur kan vi se att barn deltar så mycket som de skulle vilja?
Vem väljer böckerna ni läser tillsammans?
Det är bra för barn att själva välja - och
kanske kommer du att bli förvånad över
vilka böcker de väljer!
Alla barn tycker om att läsa samma bok
om och om och om igen...
Detta behöver inte betyder att de har brist på
fantasi - det hjälper dem att lära känna
berättelsen och personerna i den.
Det ger dem också mer självförtroende.
Barnet börjar memorera texten och lär sig
att orden på sidan matchar det som den
vuxne säger.
Så låt ditt barn välja bok nästa gång.
Om favoritboken börjar falla isär på grund av ihärdig läsning:
köp en ny om du kan!
Klipp sedan ut bilderna ur den
gamla boken och använd till spel eller sätt
dem på en kommunikationskarta och låt ditt barn
återberätta genom att peka på bilderna.
Försök att få det bekvämt.
Det kan vara knepigt att få det bekvämt under sagostunden
när du ska hålla och hantera en bok och en
kommunikationskarta eller en pratapparat.
Det är viktigt att ditt barn kan se bilderna och texten.
Du ska gärna peka ut
varje ord på sidan samtidigt som du läser högt.
Kolla då och då att barnet ser sidorna.
Det är viktigt att du ser ditt barn också - iaktta
dess reaktioner och "lyssna" till vad barnet vill säga.
Att delta.
Ditt barn behöver kunna "småprata" om berättelsen,
svara på frågor och ställa egna.
Kom ihåg att ta god tid att fundera över och
prata om berättelsen.
Barnet kan behöva sin egen kommunikationskarta
eller pratapparat för att kunna peka ut personer
och situationer i berättelsen.
Det är också bra om barnet får möjlighet att ta i,
hantera och kanske till och med bläddra i boken.
Berättelsen kan få barnet att tänka på egna
erfarenheter.
Du kan omöjligen gissa vad det kan vilja
säga - de behöver ett kommunikationsverktyg.
När du ställer frågor: Ställ inte bara sådana som kan
besvaras med ja eller nej.
Urtrist! Försök komma på frågor som hjälper
ditt barn att förstå vad som händer i berättelsen.
Det hjälper dessutom barnet att utveckla
sin kommunikationsförmåga.
Att koppla av tillsammans.
Sagostunde är ett tillfälle då du och dit barn kan
njuta av bara vara tillsammans.
Fler ideér.
Ditt barn med tal- och språksvårigheter är egentligen
precis lik alla andra barn när gäller att läsa sagor och berättelser.
Men ditt barn kan behöva speciell hjälp för att ha
glädje av böcker. Barn behöver tid och verktyg
för att kunna kommunicera.
Detta kommer till nytta senare, i skolan, när de
ska lära sig att läsa själva.
Om jag verkligen brydde mig om dig,
skulle jag se dig i ögonen när du talar till mig.
Skulle jag tänka på vad du säger,
snarare än vad jag ska säga när du slutat.
Skulle jag höra dina känslor tillsammans med dina ord.
Om jag......
Skulle jag lyssna utan att försvara mig.
Skulle jag höra utan att bestämma om du har rätt eller fel.
Skulle jag fråga dig varför och inte bara hur och när och var.
Om jag......
Skulle släppa in dig bakom mitt yttre.
Skulle jag berätta för dig vad jag hoppas, drömmer, fruktar och lider av.
Skulle jag berätta när jag gjorde bort mig och när det gick bra för mig.
Om jag......
Skulle jag skratta med dig men inte åt dig.
Skulle jag tala med dig men inte till dig och jag skulle
veta när det är tid att vara tyst.
Om jag......
Skulle jag inte klättra över dina murar, skulle jag vänta utanför
tills du släppte in mig genom porten.
Skulle jag inte låsa upp dina hemligheter,
skulle jag vänta tills du gav mig nyckeln.
Om jag......
Skulle jag älska dig i alla fall och jag skulle be om det bästa
du kan ge och försiktigt dra fram det ur dig.
Om jag......
Skulle jag lägga handboken åt sidan, lämna mina lösningar hemma,
föreställningen skulle upphöra och vi skulle vara oss själva.
Det är med Genus är ju så inne just nu.
Men jag har inte förstått varför om jag skall
vara ärlig,
tycker väl att man har jobbat så hela tiden.
Med att inte göra skillnad på pojkar och flickor,
men det är ju vad jag tycker, skulle någon observera
mig i mitt arbete och t.ex filma så att jag får se så
skulle jag kanske tänka om,
men som det är nu så tycker jag som sagt att iaf jag har arbetat
att det skall vara lika mellan könen.
Men här kommer några frågor som man kan fundera på om man är osäker.
Hallen:
* Hur bemöts pojkar och flickor när de kommer till förskolan?
* Vilka barn får mest hjälp av de vuxna?
* Vilka barn är alltid först ut på gården?
Matsituationen:
* Hur är barnen placerade under måltiderna?
Varför?
* Vilka barn sitter ni vuxna bredvid?
* Vilka barn får mest uppmärksamhet från de vuxna?
Leken:
* I vilka rum befinner sig pojkar och flickor?
* Vad leker pojkar och flickor med?
* Leker barnen i könsuppdelade eller blandade grupper?
Sagostunden:
* Vilka böcker läser ni för barnen?
* Vad handlar de om och hur skildras pojkar och flickor?
* Vilket kön har böckernas huvudkaraktärer?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 | 22 | |||
23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|