Hittade en länk hos Maria (Förskoleburken)

Hur viktigt som helst att läsa.

Jag har länkat till hon som har skrivit detta längts ner på sidan.

 Om konflikt.

I ett tidigare inlägg har vi undersökt hur naturliga konsekvenser kan

hjälpa barnen lära sig att kontrollera sina egna beteenden.

En fråga har uppkommit i de kommentarer som:

"Hur skall vuxna (föräldrar och lärare såväl)

hantera ett barn som är störande och hotande för andra?"

Det korta svaret är: Det finns inget ett rätt svar (men viss fel personer!).

Eftersom varje scenario, alla barn och alla vuxna är olika,

har rätt inställning till att omfatta en skräddarsydd blandning

 av sunt förnuft, medkänsla, fasthet och konsekvens.

Dessutom bör du överväga barnens ålder du ska hjälpa,

eftersom små barn och förskolebarn använder olika nivåer

 av kommunikation och resonemang.

Med det sagt, här är ett synsätt som jag har använt

med framgång tidigare, men återigen, det ideala "tekniken"

kommer att bero på egenskaperna hos den aktuella situationen ...

Först av allt, om ett barn sätter barn i fara (dvs. biter eller rivs),

är det bäst att separera dom i den situationen så lugnt som möjligt

och ta honom till ett område där han kan lugna ner sig lugnt och säkert.

Theresa, en erfaren Montessori guide gjorde så här,

la en kudde under ett bord och använde den som en lugn plats för en student.

I vissa fall kan ett över-stimulerade barn lämna platsen

helt för en liten stund.

Reagera på ett barns beteende på grund av ilska och panik är

ALDRIG en effektiv lösning.

Du kanske känner dig arg och frustrerad över angriparen

(jag vet att jag har!), Men situationen är inte om dig.

Hans beteende är inte en återspegling av din förmåga som förälder eller pedagog!

Han helt enkelt ber om vägledning för att hantera

en obekant erfarenhet och konstiga känslor ...

Det är en vacker lärande stund, så utnyttja det!

Du bör använda en bestämd röst att låta barnet veta att hans beteende är oacceptabelt,

men inte våld med våld!

Efter separerationen mellan barnen, ge aggressiva barn tid

 att sortera sina känslor medan du (eller någon annan vuxen)

se till att andra barnet inte är allvarligt skadad,

låt dem båda gråta om det behövs, och uppmana dem att andas djupt

(du kanske vill ta ett par djupa andetag själv!).

När angriparen har lugnat ned sig tillräckligt för att prata,

fråga honom följande frågor:

1) Vad gör du? (Det språk av känslor är nyckeln till att

utveckla emotionell intelligens)

2) Vad har hänt? (Ta hans sida av historien men inte förhastade slutsatser)

3) Är du redo att berätta för din vän hur du känner dig

och ta reda på hur han mår? (Om han är inte redo än,

respektera detta och låt honom veta att du ska ge honom några minuter

att samla sig innan han går att prata med sin vän. Följ med!

Om han fortfarande är ovillig att prata, bjud in honom

att sitta i en stol och han får veta att när han är redo att prata

kan han gå upp och gå med dig.)

Verkligen lyssna på hans svar utan att döma honom eller ogilla hans påståenden.

Det som låter trivialt att du kan vara av monumental betydelse för en fyra år gammalt barn

och kommer att fastställa hur han behandlar problem som vuxen!

När båda barnen är klara, bjuda in dem att sitta ner

(detta ger en icke-konfronterande inställning),

sitt med dem på deras nivå,

ge varje en svängrum att lufta sina klagomål,

och lyssna på båda sidor av historien försiktigt utan att ta ställning

(även om ett barn blev skadad).

Du kommer bli förvånad över hur många gånger jag har upptäckt

att det barn som blev skadad var den som startade grälet!

När du har fakta, ta reda på hur varje barn kände under ordväxlingen.

Se till att de förstår varandras känslor genom att åter ange sina känslor:

"John, säger Peter han kände sig arg när du tog trehjulingen ifrån honom."

Du bör också se till att angriparen förstår att fysiskt våld är aldrig ett bra val,

genom att fråga, "Hur tror du att Petrus kände när du slog honom i magen?"

Var inte rädd för att sätta honom i offrets skor genom att följa upp hans svar med,

"Hur skulle det kännas om någon gjorde det för dig?"

Om du får ett muttrade "jag vet inte" som svar, kan du lägga till,

"Jag tror att du skulle känna dig sårad och arg, precis som Peter gjorde,

eftersom ingen tycker om att bli slagen och ingen förtjänar att bli slagen."

Som alltid hålla din röst fast men lugn, eftersom onödig dramatik

från din sida kommer att göra barnen orolig.

Fråga sedan dem båda vad de kunde ha gjort annorlunda

för att förhindra att situationen händer.

Ibland blir dom tyst här, och detta är normalt.

Trots allt, om de visste vad det rätta valet var skulle de förmodligen

inte börjat att bråka till att börja med!

Fråga dem med en fråga vad regeln handlar om,

den gräns som bröts. "Peter, vad är regeln om att ta ett varv

med trehjulingen på lekplatsen?"

När den statliga regeln, om de fortfarande är osäker på vad de borde

ha gjort annorlunda, kan du ge ett par positiva och rimligt

att följa de regler för miljön

(dvs. lekplats, hem) och är lätt för barnen att komma ihåg i framtiden.

Aldrig göra så att två barn ska be om ursäkt till varandra innan de är redo.

En påtvingad "förlåt" lär angriparen att han kan komma undan

med någonting så länge han är villig att säga några tomma ord,

samtidigt som det nedvärderar behov och känslor av offret.

Istället för att kräva en ursäkt,

kan du be båda barnen om de mår bättre efter att ha talat

igenom saker och ting.

Eftersom det är ganska troligt att de vill bli färdig

att gottgöra med sina egna ord

(i stället för ditt snabba), kan du peka på hur underbart det är

att prata om våra problem och förstå hur den andra personen känner..

Du kanske skakar på huvudet och tänker,

"Hur i världen kan jag hitta tid och tålamod att gå igenom detta?" Ha tro!

Det tar verkligen bara ungefär fem minuter att gå igenom denna medling,

eftersom barn är mycket öppna och deras frågor är normalt

enkla att lösa (tack och lov!). Ibland, innan du avslutar medla

mellan innan de börjat leka igen så kan de ta varann i handen!

Jag har sett denna strategi fungera även för barn som är

vad man kan kalla "återfallsförbrytare".

Med konsekvens och kärlek, även det mest impulsiva barn

kan utveckla en mer fredlig metod för att hantera problemen.

Barnen använder de verktyg vi ger dem,

så uppträd mot dem på exakt samma sätt som du vill att de skall

bete sig mot varandra.

Du kommer bli förvånad över det långsiktiga resultatet!

Framför allt inte vara rädd för konflikter, eftersom i den ligger en fantastisk

möjlighet till tillväxt och lärande,

inte bara för barnen utan för dig och hela din familj.

Skrivet av Pilar.

OM DET BRINNER I FÖRSKOLAN.

Om det sker på förskolan följer alla sin utrymningsplan

 som ska vara väl känd av samtliga.

 Ansvarsområdena aktualiseras regelbundet

minst en gång per termin.

 Vem ska meddela?

Chefen ansvarar för att föräldrar meddelas.

Föräldrar och barn inbjuds till en samling

så snart som möjligt efter branden, där all personal,

brandchef, skolledning deltar. 

Alla barn och deras föräldrar inbjuds.

 Även de barn som inte har varit

på förskolan kontaktas.

 Vad händer sen?

Vid föräldraträffen presenteras en plan på hur den

närmaste tiden kommer att se ut.

 Chefen ansvarar med stöd av krisgruppen.

  Bearbetning:

Barn

Barnhälsan och arbetslag tar gemensamt ansvar för

stöd till barnen.

 Återkommande samtal så länge behovet finns.

 Personal

Arbetslaget stöttar varandra.

 Omfördela resurser vid behov.

Chefen ansvarar för att den berörda

personal får hjälp med krishantering.

 Massmedia?

Chefen/brandchef ansvarar.

En vattenpöl.

(mel: Oh tannenbaum).

En vattenpöl, en vattenpöl

det är en pöl med vatten i.

Och är det inget vatten i´n

så är det ingen vattenpöl.

En vattenpöl, en vattenpöl

det är en pöl med vatten i.

En vattenkopp, en vattenkopp

det är en kopp med vatten uti.

Och är det inget vatten i´n,

så är det ingen vattenkopp.

En vattenkopp, en vattenkopp

det är en kopp med vatten uti.

Ett badkar, ett badkar

det är ett badkar med vatten i.

Och är det inget vatten i´n,

så är det inget badkar.

Ett badkar, ett badkar

det är ett badkar med vatten i.

En vattenkanna, en vattenkanna

det är en vattenkanna med vatten i.

Och är det inget vatten i´n,

så är det ingen vattenkanna.

En vattenkanna, en vattenkanna

det är en vattenkanna med vatten i.

Text: Maria Ersson.

På hösten virvlar löven ner

(virvelrörelser)

från de stora träden där.

(Rita stora träd i luften, peka).

Några löv är stora, några små,

(rita stora ochlöv i luften)

och alla seglar för vinden så.

(stora, svepande rörelser).

Snart på marken alla är,

(handflatorna över golvet)

och på gården kratta vi dem så här.

(kratta med fingrarna).

Men i skogen ligger löven så

för att värma blombarn små.

(gör små högar med händerna.

...återigen.

Jag som längatde så efter denna helg som varit.

 Tidig fredag och allt.

Fredagsmorgonen började med att jag vaknade med migrän

hade så ont så jag visste farao inte vad jag hette ens.

Sen på väg till jobbet tidigt på morgonen höll jag på att köra

på ett råddjur vid Kema Nord.

Prata om reflex asså tvärnit slängde bilen ut i andra vägbanan

och mitt hjärta var uppe i halsgropen.

Rådjuret klarade sig han sprang mellan min bil

 och den som var bakom mig.

Sen när jag kommer till Haga så kommer en ekorre

springande framför bilen och jag kan inte säga om jag tog

 den eller inte men reflexen var det inget problem med.

Men då började jag tänka "det är fredag idag,

är det den 13:onde och vad fan ska bli min tredje grej asså.

Ringer hem strax före 12.00

och då har L-A kommit hem

och har ett njurstensanfall.

Och jag tänkte på en gång här är den tredje grejen.

Har bara i huvudet när jag far hem, bara vi slipper sjukhuset.

Pyttsan, kommer till Bredsand så ringer mobilen,

och L-A säger att vi måste fara in.

Så jag far hem och hämtar honom samtidigt så ringer han skolan

så det skickar ut Tilde så hon fick sluta 1 timme tidigare i fredags.

Sen bär det av till sjukhuset, L-A har sån värk och jag har

migrän så huvudet håller på och går sönder.

L-A och jag hade kommit överens om att vi släpper bara av

honom på sjukhuset så far Tilde och jag hem.

När vi var hemma igen så gjorde jag iordning Mellis

till Tilde sen var det en spruta för mig

och nattinatt en stund.

Håll kontakt med L-A hela eftermiddagen

och det såg mörkt utt att han skulle få komma hem på fredagen

för värken ville inte släppa fast han hade fått spruta.

Men klockan 18.30 var vi inne för att hämta honom.

Ja, så såg min tidiga fredag ut inte speciellt rolig

för någon utav oss i familjen Ersson.

Både lördag och söndag har jag också legat i migrän

så därför den dåliga uppdateringen här på bloggen.

Men nu är det slutpratat om det tills nästa attak sätter igång.

Men jag måste tacka er alla för den fina respons

 jag får här på bloggen och via mail.

Jag blir superglad för att ni tycker om det jag lägger ut här.

Jag blir så peppad.

Sen till er som inte tycker om bloggen vill jag bara säga

att när ni gör nedvärderade kränkningar så godkänner jag inte

 era kommentarer för jag tycker att så beter man sig inte.

Som t.ex att man är dum i huvudet eller

 att ta bort allt på denna blogg

för det är bara skit här.

Men skulle ni säga  bara att ni inte tycker om bloggen

och komma med synpunkter utan kräkninkar

 så godkänner jag givetvis er, för man har olika smaker

och tycker så olika och så får man även göra här.

Då hoppas jag att vi har klarat upp detta också.

Ja men då är väl allt frid och fröjd då säg,

eller hur?

Hoppas det iallafall.

Kram på er alla

och godnatt.

//Maria.

VAD GÖR JAG OM DET ”KRISAR” FÖR EN ARBETSKAMRAT?

Avdelningspersonal ansvarar för sjuk arbetskamrat,

telefonsamtal och stöttning gäller.

Arbetslaget stöttar och skickar hem

kollegan vid behov.

Prata med kamraten om det uppstår problem i arbetssituationen.

Ge signal till chefen om man känner oro för en arbetskamrat.

Vid oroande frånvaro eller kris har chefen samtal

 med den frånvarande eller om krisen påverkar arbetet.

Det finns bra hjälp att få på kommunhälsan eller Hur-projektet.

Vid behov tar vi in vikarie. Det kan vara läkande att få vara på arbetet.

En vän är en som känner 

dig som du är,  

förstår var du har varit,  

accepterar vad du har blivit,  

och ändå, varsamt låter dig växa.