Mycket bus!

(Mel: I ett hus vid skogens slut).

Med en dag med mycket bus

Sitter ni i litet hus.

Väntar på en knack just då.

Med bus utav dom små

Bus och godis välj nu då?

Vi kan skrämmas eller godis få!

Vad du väljer vet vi ej,

Vi vill skrämma dig!

Av: Text: Maria Ersson

Gör en halloweenkalender.

Räkna ner dagarna från 1 oktober till halloweenafton.

Gör svarta eller gula kvadrater och skriv med tusch små siffror.

Sen använd halloween klistermärken och sätt på varje kvadrat.

Läbbiga spöken.

Material:
Cirka 22 Tops för varje skelett
Klister
svart kartong
vitt papper
Tuschpenna
googly ögon
sax

Gör så här:
Klipp topsen,

klipp ut skallen

sätt på detaljer. (rosett och slips).

Limma delarna på svart papper,

Lägg till bågar och ögon.

 Låt torka väl.

 Sen kan du rama in tavlorna.

Kapsyl spindlar.

Material:

Några kapsyler

piprensare

varmt lim

lim

Klipp benen och sedan limma med varm limpistol på baksidan av kapsylen.
När de torkat, så böj benen och sen klistra fast ögonen.

Så lindrar du höstdepp.

Med hösten kommer ibland en känsla av... depp!

Men det finns saker som lindrar.

1) Mys.

Aldrig får man lov att mysa så mycket och så innerligt som under hösten! 

Allt du behöver är en stycke varm filt, en bra film och/eller tidning, mysbelysning (gärna levande sådan) samt varm dryck.

Sen är det bara att hänge sig.

2) Fika.
Ta med familjen på ett fik och ta något gott.

3) Shoppa.
Unna dig att köpa något nytt till dig själv som du verkligen trivs i. 

4) Inrätta vardagstradition.
Bestäm med dina kompisar att ni tillsammans tittar på

en speciell tv-serie varje vecka.

Poppa popcorn, koka te och kura upp er tillsammans i soffan. 

På så vis har ni något att se fram emot även mitt i veckorna.

5) Bio och restaurang.

Gå på bio med din kille

och mys och ät en god bit mat.

6) Go finish.
Träna!

Gå på något som du tycker roligt. 

7) Läs.
Låna eller köp ett gäng böcker,

perfekt sätt att fly mörka eftermiddagar.

Denna artikel är tagen ur en tidning.

Jag tror det var Dagens nyheter.

Uppdatering:

SVD och skriven av Anna Lagerblad.

Tycker ämnet är så bra så jag vill förmedla

innehållet.

Jag vet iallafall vart jag står i denna fråga.

Jag tycker att man pratar med sina barn och är med dom

och tycker inte om att det ska vara en passa program

som man ska gå igenom med barnen.

Det är väl kränkning om någonting.

Sedan några år tillbaka finns det i Sverige en uppsjö av program

där föräldrar genom att följa standardiserade manualer

lär sig att hantera sina barns ”beteendeproblem”.

Många av metoderna har anglosaxiskt ursprung och bygger på beteendevetenskapliga teorier.

Grundidén är att barn fortsätter med det beteende

som leder till föräldrarnas positiva eller negativa

uppmärksamhet – och slutar att göra sådant

som mamma och pappa ignorerar.

Enligt de flesta programmen ska därför ”bråkiga” barn

göra som föräldrarna vill med hjälp av belöningssystem,

till exempel guldstjärnor, som när de blivit tillräckligt många,

kan växlas in mot en leksak eller ett Skansenbesök.

Skulle bråken ändå fortsätta, uppmanas föräldrarna att ignorera

barnens beteenden genom att exempelvis vända ryggen till.

Trappas konflikten upp ytterligare kan det inom flera program

bli tal om ”time out”, där barnen får vara ensamma på sina rum

eller sitta på en särskild stol tills de lugnat ner sig.

Medan förespråkarna menar att de här föräldraprogrammen

förebygger psykisk ohälsa och stärker samspelet inom familjen,

talar kritikerna om skamvråns återkomst och kränkta barn.

En av dem som känner sig skeptisk till färdiga lösningar

på barns problem, är socionomen och föräldrarådgivaren Ingegerd Gavelin, som nyligen kommit ut med boken Att möta sitt barn – och sig själv (Norstedts).

– Dagens föräldrar är ambitiösa, men också osäkra.

Om något krånglar kring barnet vänder de sig snabbt utåt, från familjen,

och letar efter tvärsäkra expertråd och färdiga metoder.

Föräldrarna vill tro att det blir rätt om de följer de här färdiga programmen

till punkt och pricka, men i själva verket blir det ofta fel

eftersom de kränker barnets individualitet och bortser från orsaken

bakom just hans eller hennes ”problembeteende”, säger hon.

Ingegerd Gavelin har arbetat med barn och föräldrar i över 30 år:

inom mödravården, barnpsykiatrin och på en barnmedicinsk klinik.

De senaste åtta åren har hon dessutom drivit en samtalsmottagning för föräldrar i Sundsvall.

I dagarna öppnar hon en liknande verksamhet i Stockholm.

Mot bakgrund av sin långa och breda erfarenhet av föräldrar och barn,

vet hon att problemen ser väldigt olika ut

och ofta kräver individuella lösningar.

– Varje barn, varje förälder och varje barn-föräldrarelation är unik.

Följer man en färdig och standardiserad manual så blir barnet inte

sett som den individ han eller hon är. Och det är faktiskt en kränkning.

De här metoderna kan leda till kortsiktiga resultat, främst lydnad,

men barnen har inte utvecklats på djupet

eller lärt sig något mer om sig själva, säger hon.

Inom föräldraprogrammen – liksom i övriga samhället – finns också

en syn på barns skrik, gråt och bråk som ”problembeteenden”

som snabbt måste åtgärdas.

Men enligt Ingegerd Gavelin är barn i grunden oerhört lojala

mot sina föräldrar och vill oftast samarbeta.

När de inte gör det kan det ligga något annat bakom:

En förtvivlan, en längtan eller en känsla av övergivenhet.

Om man som förälder då försöker mota bort barnets

”störande” beteende genom att belöna eller ignorera,

missar man en viktig signal om att något kanske är fel.

På sikt är risken att barnet helt ger upp sina försök att bli förstått.

– Barnen behöver sina föräldrar i ett levande samspel.

Istället för att vända uppmärksamheten utåt och kliva in i en

pedagogisk roll med färdiga manualer,

bör man som förälder lyssna inåt och öva upp sin intuition

för hur ens barns tänker och känner.

Då kan man få syn på de svårigheter som just han eller hon upplever

i sitt liv och tillsammans hitta lösningar, säger Ingegerd Gavelin.

Att bemöta sitt barns känsloutbrott genom att dra sig undan fysiskt

eller mentalt, tycker hon också är att överge dem.

Stark ilska kan vara skrämmande för barn,

som då behöver mamma och pappa extra mycket.

I  stället för att ignorera barnet, bör man som föräldrar bekräfta

och sätta ord på hans eller hennes känslor:

”Jag ser att du är jätte­arg och tycker att jag har varit orättvis”.

Ett sådant bemötande betyder inte att man som förälder

måste hålla med barnet eller göra det till viljes.

Att uppmärksamma och respektera känslan räcker.

– Genom att vuxna bekräftar och sätter ord på barnens känslor,

lär de känna sig själva.

Till slut klarar de flesta av att säga att de är arga och förklara varför,

istället för att slänga sig på golvet.

Men varför har då föräldraprogrammen fått ett sådant genomslag?

En förklaring är förstås att de finns tillgängliga.

Statens folkhälsoinstitut rekommenderar flera av dem

på sin hemsida och programmen erbjuds av en rad kommuner

och landsting runt om i landet.

Ingegerd Gavelin tror också att det spelar in att dagens föräldrar

känner större ansvar för och oro över sina barns psykiska

välmående än tidigare generationer.

I lagom dos kan oron vara sund,

men risken är att den tar över och blir till en destruktiv kraft.

Önskan om att genast komma till rätta med barns ”problembeteenden”,

tror Ingegerd Gavelin också hänger ihop med det uppskruvade tempot i samhället. Barn går hela tiden igenom utvecklingsfaser

och många problem går över av sig själva om man ger dem lite tid.

– Barnfamiljer är mycket mer pressade idag.

När mina barn var små jobbade jag och nästan alla mina vänner deltid.

Det var visserligen könsuppdelat, min man jobbade heltid,

men det gjorde att familjens liv blev betydligt lugnare.

Dessutom var arbets­livet lugnare i sig.

De flesta presterar mer på jobbet i  dag och förväntas

dessutom vara tillgängliga dygnet runt,

säger Ingegerd Gavelin och fortsätter:

– I en sådan pressad situation finns knappt någon tid att

reflektera över vad barnets signaler egentligen står för

eller att vänta ut en jobbig utvecklingsfas.

Barnet kanske skulle behöva att en förälder under

några månaders tid låg intill det vid insomnandet.

Men om de stressade föräldrarna vill få barnet i säng fort,

för att hinna jobba ytterligare några timmar

innan de själva går och lägger sig,

har de kanske inte ro att vänta ut en spontan förändring

utan vill åtgärda ”problemet” på en gång.

Fyra punkter du ska ge till ditt barn.

1. Uppmuntran, särskilt när det inte går så bra.

2. Respekt för sin person och sitt sätt att vara.

3. Skydd av vuxna som tar ansvar och lär barnet hur man lever

livet utan att råka illa ut.

4. Närvarande vuxna, som inte är för splittrade utan kan vara

med barnen på deras villkor.

Enligt socionomen och föräldrarådgivaren Ingegerd Gavelin.